Att leva utan sitt hjärta..
Det har jag fått uppleva i 1månad nu. Tiden läker inte alla sår. Inte det i min bröstkorg i alla fall, för där saknas mitt hjärta..
1månad känns som ett år, saknaden är olidlig, jag känner mig ensam varje dag. För min bästa vän är i himlen, där vi en dag kommer återförenas igen, jag hoppas bara att det blir snart..
Jag förlorade min bästa vän, på det hemskaste sättet en hästägare någonsin skulle behöva. Min bästa vän togs ifrån mig, fick somna in i mina armar, där han kände sig tryggast. Jag saknar honom, varje dag, varje minut och varje sekund känner jag att något saknas. Han som fick mig att vilja leva, skratta och må bra finns inte längre med mig..
Jag hoppas bara att han förstår att jag aldrig kommer ersätta honom, för det finns ingen som honom. Han var och är fortfarande min "the one and only", han har bara gått ett steg längre här i livet än jag. Men jag vet att han vakar över mig, ser varje steg jag tar och är stolt över mig, och den dagen vi återförenas i himlen, kommer vi aldrig mer behöva skiljas åt igen..
Jag saknar dig bästa vän..
Kommentarer
Postat av: Wilma
Herregud vad söta! <3
Trackback
