Dessa drömmar, alla har dom. Det finns nog inte en ända människa som inte drömmer om någonting, det finns de som kanske drömmer om att dom ska få träffa One Direction. Sen finns det de som drömmer om att hoppa/tävla i globen. Det finns inga regler om drömmar, ingen dröm är för dum och du ska ta dig an att verkligen försöka dig att nå upp till detta. Du ska leva och sträva efter att någon gång, så kommer kanske drömmen hända? 

Den personen som drömde om att få tävla i globen, kanske fick göra det för att denne kämpade och kämpade dag ut och dag in, för att sedan kunna få se resultatet. Som i detta fallet var att få tävla i globen. Allting börjar någon gång och det brukar alltid vara med att man hade en dröm.

 

Sen finns det som som har kraven istället för drömmarna, dom har kraven om att innan jag ska sälja min häst, innan jag ska låta den gå vidare till någon annan så ska vi har tävlat med placeringar i MVS klasser. När man istället frågar denna personen, vad är dina drömmar? Det har personen inte ett svar på då hen bara är inställd på att komma upp i dessa klasserna i rasande fart. Utan någon helst kunskap och helt ny inom alla dessa sammanhang, med placeringar som har tillkommit där turen har spelat in. 

 

Mina drömmar är att flytta till Hawaii, köpa mig en Camaro SS med färgen gul och ha 2 stycken svarta fartränder. Sluta med hästar, ha mina allra bästavänner bara något kvarter bort. Bara njuta av livet, med ett deltidsjobb. Inte ha några större pengar utan bara så man klarar sig lixom. 

 

Sen har jag även krav, inga stora krav. Inte alls, jag har krav imon både ridsporten och inom mitt vardagliga liv. Inte dessa stora kraven som att jag ska klara någonting inom en viss tidsgräns, utan mindre delkrav som kommer och går hela tiden. Istället har jag mål, små mål som jag vill uppnå hela tiden. Målet för 2013 inom ridsporten var att debutera LB med Gizmo, i början av året var det egentligen en hemsk tanke att bara tävla medans det nu är en självklarhet.

Jag tycker inte man ska sätta dessa stora kraven på sig själv, utan ha dom mindre realistiska målen/kraven så man känner att man lyckas hela tiden. Så att utvecklingen går framåt. 

 

När jag hade haft Gizmo i 2 månader, drömde jag mig oftast bort. Dit jag fördes bort var oftast till ett stort öppet fält, bara han och jag där vi flög fram i galopp i halsring barbacka. Där han litade på mig, inte var som han var då. Där ingen rädsla eller tveksamhet fanns, utan han och jag. 

Där vi är idag, så har vi sakta men säkert börjat komma dit. Till denna drömmen, nu går han att ridas i halsring, han går att galoppera på ängar, han går till en viss del att galoppera barbacka på. Där vi är idag, har vi bara kommit genom små krav hela tiden. Som vi har uppnåt och där med har det kommit små krav igen. Dem har kommit, men även så har vi avklarat dem och kunnat bocka av dom på listan för att kunna gå vidare.